Robin Hanson – vinnarskalle och framtidslöfte

Robin Hanson vet inte om han har tagit Baddaren. Han har faktiskt inte ens någon sköld med simmärken hemma. Att han började simma tidigt vet han däremot. Han var inte äldre än fem år när han började i simskola. 

– Mina föräldrar simmade båda två och tyckte att det var viktigt att man lärde sig simma, säger han.

Föräldrarna mer än bara simmade. När man pratar med Robin om hans familj inser man snart att de praktiskt taget har simhud mellan tårna allihop. Både mamma Anna och pappa Torbjörn har tävlat på SM-nivå. Systern Isabelle bor i USA där hon pluggar och simmar och lillebror Rasmus har hängt med Robin i bassängen. 

– Han är två år yngre, men tidigare har vi tränat tillsammans i samma grupp. Nu ska vi nog göra det igen, säger han. 

Att det blev simning kan kännas självskrivet så här i efterhand, men när Robin var barn fanns det flera valmöjligheter. Han spelade såväl innebandy som fotboll, och till slut blev det så många träningstimmar att det inte blev hållbart. 

– Jag hade väldigt mycket träning varje dag. Ofta gick jag direkt från simning till fotboll och från fotboll till innebandy. Sedan blev det väldigt mycket simning för att jag skulle kunna hänga med och då blev jag tvungen att välja. 

Började tidigt träna före skolan

Alla som känner någon som har simtränat vet att det innebär många timmar i bassängen och tidiga morgnar i badhuset redan tidigt under karriären. Redan när Robin Hanson gick i fyran, och alltså var tio elva år, var det dags att trotsa mörkret och gå upp i ottan för tidiga morgonträningar före skolan. 

– I början var det ju spännande att gå upp så där tidigt och träna före skolan. Men visst, jag var ju väldigt trött och det var mörkt ute. Men mina föräldrar var väldigt hjälpsamma och fick upp mig. Sedan har det ju hjälpt att det har gått så bra hela tiden, då blir det ju roligt, säger han.

Stödet från föräldrarna är såklart viktigt för någon som är så pass ung och satsar på en idrott, oavsett vilken idrott det handlar om. Robin betonar att hans föräldrar alltid förstod att det tog så mycket av hans tid, för de visste ju hur mycket det krävdes för att lyckas. De hade ju själva varit där och förstod sporten.

De har också förståelse för att det skulle gå ut över skolan på något sätt. Upp till första året på gymnasiet gick Robin som vanligt, sedan bestämde han tillsammans med skolan att han skulle välja bort vissa kurser till förmån för simningen. De kurserna får han sedan ta igen under ett fjärde gymnasieår. 

– Skolan har också varit väldigt hjälpsam och hjälpt mig att komma ikapp när jag varit bortrest på tävling eller så.

Älskar stunden i callroom

Alla som har sett Robin Hanson ställa sig på startpallen i en tävling vet att han kan det där med att tävla. Han går då från att vara lugnet själv till att kunna stänga allt annat ute och tagga till enormt och ge allt under loppet. En del av förklaringen till att han kan det är att han njuter av spänningen och nervositeten. 

– Det låter kanske lite konstigt men mitt bästa ögonblick på tävlingarna är när man står i callroom, före loppet. Man är nervös, men alla är ju lika nervösa. Det är en stor tystnad och en känsla som byggs upp där inne. Det är både härligt och läskigt, säger han. 

Det här med att tävla är såklart inget nytt. Som alla som simtränar kommer att känna igen fanns möjligheten att tävla tidigt. Men gillade han det från början?

– Ja, gud ja! Jag älskar att tävla! Det har jag alltid gjort. I början var jag med i knattetävlingar med klubben där man tävlade alla mot alla, tjejer och killar blandat. Det var jättekul! Man tävlade ju mot sina kompisar. 

Kompisarna som han hänger med i bassängen är såklart en väldigt stor del av hans liv, med tanke på hur många timmar han lägger ner där. Fram till nu i somras har han haft två jämnåriga träningskompisar som han har haft ända sedan han var i åttaårsåldern. De går dessutom i samma klass på gymnasiet. Men nu splittras de eftersom Robin just har bytt klubb, från Järfälla till Spårvägen. 

– Jag kände att jag behövde lite förändring och några nya utmaningar, säger han på frågan om klubbytet och fortsätter:

– Men träningskompisarna är jätteviktiga. Dels har man några att gå igenom det här med och man lider tillsammans när det är jobbigt. Sedan är det ju såklart att det alltid är bra att pusha varandra och se vem som är snabbast.  

Tävlar med elitcentrat NEC

Nu går man förstås inte direkt från knattetävlingar till JVM, utan det fanns en tid där emellan också. Det var när han började vinna tävlingar under Simiaden i Stockholm, som han förstod att han verkligen hade hamnat i rätt idrott. Han vann, alla sa att han var duktig och han insåg själv att han verkligen kunde bli något. 

– Jag vann det mesta och jag älskade det. Sedan har det bara fortsatt, säger Robin Hanson och skrattar och då ser man i ögonen på honom varför han har fortsatt att vinna – där inne bor tävlingsdjävulen. 

Nu tränar han dels med jämnåriga simmare, men också tillsammans med Det nationella elitcentrat, NEC, som själva beskriver sig som navet i svensk elitsimning. Det är tänkt att fungera som ett utvecklingscentrum där yngre simmare kan få träna tillsammans med landslagssimmare. Att träna med NEC har fått Robin att pressa sig och gå upp ytterligare några pinnhål. 

– Det var verkligen ett jättestort lyft att börja träna med dem. Då får jag simma med simmare som är otroligt snabba på träning, och man vill ju hinna med, säger han.

De där extra pinnhålen hade han verkligen nytta av nu i somras när det var dags för både junior-EM och junior-VM. Ja, båda tävlingarna på samma sommar, med ungefär en månad mellan. Ett inte helt optimalt upplägg. En tävling som ett Europamästerskap är en enorm urladdning och tömmer alla energidepåer, både mentalt och fysiskt. Robin säger att han efteråt helst bara ligger i soffan och inte gör någonting. 

– Det var tätt mellan tävlingarna i somras. Jag var ledig en knapp vecka efter JEM. Sedan fick jag börja träna igen för att inte tappa för mycket inför JVM. Men man hann ju inte bygga upp basen som man gör under en hel säsong utan man fick mest satsa på att hålla igång. Utmaningen blev att hålla en så god form som möjligt, säger Robin Hanson. 

Det går inte att ta medaljer för givet

Och god form höll han. Efter att ha kammat hem ett guld på 200 meter frisim på junior-EM slog han till igen och tog hem ytterligare en medalj på JVM där han fick ett silver på samma distans. Men inget förvånar en vinnarskalle.

– Det var ju där jag hade satt mina mål. Och för att uppnå dem måste jag också tro stenhårt på dem. Jag är inte jätteförvånad. Men ok, det går ju inte att ta för givet. Lite chockad var jag kanske ändå direkt efteråt. 

Robin säger att känslan redan före junior-EM var jättebra. Han simmade på bra tider på träningarna och han kände under loppen att det var bra tider på gång. Han kände det dels i hur han själv simmade och i hur han låg till jämfört med de andra. Men när han kom i mål och var knappt två tiondelar från det svenska rekordet, då överraskade den fantastiska tiden honom lite.  

– Jag har ganska bra kontroll på hur det går när jag simmar. Jag försöker att inte fokusera så mycket på vad de andra gör, jag måste fokusera på mig själv och min simning. När det gäller tiderna känner man kanske inte hundra- eller tiondelar, men på sekunden ungefär kan man känna. Man simmar ju så otroligt mycket, så det lär man sig. 

Tidigare hade vinnarhjärnan spetsat in sig på Tokyo under juli och augusti 2020 så sommar-OS skulle gått av stapeln. Nu får satsningen på OS vänta, på grund av coronapandemin, men Robin Hanson är inställd på att ta sig dit.  

– Jag har inga placeringsmål, men tidsmål på hur snabbt jag vill simma då. Sedan vet man inte om man kommer till OS, det ska ju vara kvaltävlingar så klart. Men jag kommer att träna mot det. 

Och med simhud mellan tårna lär inget kunna stoppa honom. 

Om Robin Hanson

• Ålder: 19
• Bor: Järfälla
• Gör: ”Jag går natur på gymnasiet, tredje året av fyra. Jag har fått dra ut gymnasiet på fyra år istället för tre för att kunna träna.” 
• Familj: Flickvännen Annie, mamma Anna, pappa Torbjörn, lillebror Rasmus och storasyster Isabelle.

8 snabba med Robin Hanson

Så här ser en vanlig träningsvecka ut under säsong: Sammanlagt är det åtta simpass och två styrkepass. Två dagar i veckan är det dubbla simpass och han har alltid ledig en dag i veckan. ”Jag har just bytt tränare om vet inte exakt hur träningsupplägget kommer att se ut. Men jag vet att jag inte kommer att gå upp i antal pass.”

Robins favoritdistans: ”200 meter eller 100 meter frisim.”

Robins hatpass: ”Åh, det måste vara morgonträningar när man ska köra långa konditionspass.” 

Robins favoritpass: ”Förra säsongen var det när jag tränade med NEC på onsdagar. Då körde vi ofta testserier, till exempel att man håller 200-metersfart länge. Det är otroligt jobbigt men kul.” (NEC, Den nationella elitcentrat, är ett tränings- och elitcenter för svenska simmare.)

Förebild: ”Det är, som för många andra simmare Michael Phelps. Han var så sjukt duktigt så otroligt brett. Han var bra på väldigt mycket.”

Det gör Robin när han inte simmar: ”Jag är väldigt sportintresserad

Vad gör när inte simmar: ”Jag är väldigt sportintresserad och följer mycket sport. Om jag inte pluggar eller simmar sportar jag själv på andra sätt eller kollar på sport. Jag håller på AIK och Liverpool.” 

Så taggar Robin till inför tävling: ”Jag brukar gå in i min bubbla. Jag försöker se mig själv simma loppet om och om igen, som jag vill att det ska se ut. Sedan är det bara att gå in och köra.” 

Foto: Jonathan Näckstrand, Simon Hastegård/Bildbyrån