Vattenpolons revansch

För svensk vattenpolo var antalet aktiva för några år sedan nere och vände på 400 personer. Då, år 2012, tillsatte Svensk Simidrott en tjänst som verksamhetsutvecklare för att få upp medlemsantalet och intresset för sporten. Man ville göra en nysatsning. Pengarna som fram till då nästan uteslutande satsades på landslagsnivå skulle omplaceras för att utveckla sporten på klubbnivå, bland annat för vattenpolons yngre generation. Det var startskottet för Poolkampen, ett läger för barn i åldrarna 8–14 där föreningar tränar och spelar tillsammans.

Idag har vattenpolon cirka 1400 medlemmar varav 700 är licensierade och aktivt tävlande. Sedan 2017 innehas tjänsten som verksamhetsutvecklare av Stefan Keisu, som tror att det låga medlemsantalet delvis beror på den begränsade tillgängligheten av sporten. 

– Det är inte alla klubbar som vill avsätta den ytan som krävs, eller så är man rädd att bollar ska komma flygande på de som simmar. I Ungern däremot, som är det mest överlägset framgångsrika laget genom tiderna, finns vattenpolobassänger vart du än går, berättar han.

Måste satsa mer på barnen

Han tror också att sporten måste fånga upp och rekrytera lägre ner i åldrarna, vilket de i och med satsningen poolkampen har sett funkar.

– Som det har varit tidigare är det ofta barn eller tonåringar som har varit aktiva inom någon annan simidrott, som först efter ett par år i bassängen blir nyfikna på att testa något nytt, som kommer till vattenpolo. Vi vill fånga upp dem tidigare och visa att vattenpolo är en sport som inte bara är ett kul projekt på sidan. Vi har valt att satsa pengar och resurser på befintliga föreningar för att få upp deras medlemsantal, då de i nuläget ofta är för få och måste låna in medlemmar från andra föreningar för att bli ett fulltaligt lag, säger Stefan.

Höga krav på vattenpolospelarna

Idag finns det 13 föreningar som bedriver vattenpoloverksamhet och har lag i seriespel. Varje ålder har en egen serie, vilken i sin tur har mästerskapsstatus.

Kampen som sker ovanför ytan är bara en liten del av allt som händer i en vattenpolomatch.

Vattenpolo är en tuff och fysisk sport med mycket närkamper och en del tjuvnyp under vattenytan, även om man har ”tämjt” sporten genom åren.

– Förutom att vara en duktig simmare krävs styrka, spänst och uthållighet. Att smidigt kunna förflytta och positionera sig i vattnet är viktigt. Det finns helt klart en del likheter med rugby och det krävs nästan att man gillar lite hårdare tag.

Förutom de Nordiska Mästerskapen i november så avgörs serieslutspelen under våren och kort därefter arrangeras SM i Halmstad, där Beachvattenpolo 2013 gjorde sin debut på SM-veckan. Uppemot 30 lag förväntas delta.

Var tror du att sporten är om 5 år? 

– Då tror jag att vi har utvecklat ännu fler föreningar som har tagit sig an vattenpolon. En ökning av medlemmar, tränare och domare med 25 procent ser jag som rimlig, säger Stefan och fortsätter:

– Jag hoppas också att sporten har en större budget och möjlighet att skicka sina lag på minst en turnering eller ett mästerskap per år. Vilket jag också tror är nödvändigt för att stimulera och hålla kvar våra ungdomar. Pengar behövs också för att utbilda tränare och rekrytera funktionärer, arbeten som idag mest görs ideellt och bedrivs av eldsjälar inom sporten. 

Text: Maria-Therese Lilja

Föregående artikel

Simon Wanna tänker utanför bassängen

Nästa artikel

Karantäntips från världens simidrottare