Konstsim – från slavar till Olympiska spelen

Förmodligen tänker du på hårt sminkade kvinnor i utsmyckade baddräkter som utför enastående konster i vatten när du hör ordet konstsim. Du kanske till och med tänker att sporten, som fick OS-status så sent som 1984, är en ny och modern sport. Men så är inte fallet.

Konstsim fick fart som tävlingsgren i slutet av 1800-talet, men har en betydligt längre historia än så bakom sig. Vi börjar med de gamla romarna.

Nakna vattennymfer

Gladiatorspel var inte bara blodiga spektakel mellan slavar och vilda djur. Ibland fyllde man hela amfiteatern med vatten och lät slavar slåss mot varandra i båtar istället. Men! I pauserna mellan de blodiga slagsmålen lät man kvinnor spela vattennymfer och göra konster i vattnet – och konstsimmet var på ett sätt fött. Kvinnorna räknades dock inte som idrottare, utan var förmodligen slavar som fick visa sina konster helt nakna.

Om konstsimmet helt försvann under de följande århundradena eller om man bara struntade i att nedteckna något om det vet man inte. Det blir däremot tyst om konstsim ända fram till slutet av 1800-talet då uppvisningar med konstfullt simmande damer blev högsta mode, framför allt i England. Inte heller då var konstsim en idrott, utan bara en uppvisning i stora vattentankar stora nog att rymma både båtar och vattenfall. I de tankarna visade unga män och kvinnor ”ornamental swimming”. Under tidigt 1900-tal intog australiensiska Annette Kellerman bassängen och blev en superstjärna som undervattensballerina.

Annette Kellermans vattenbalett.

En av anledningarna till publiksuccén var att kvinnorna överhuvudtaget kunde simma, vilket inte många kvinnor kunde vid den här tiden. Eftersom de här simmande kvinnorna också arbetade som simlärare för andra kvinnor kunde snart fler kvinnor simma, och fascinationen försvann.

Då hade konstsimmet dock spritt sig till USA där succén fortsatte och utvecklades. Man började simma sina program till musik och vattenbalett-klubbar dök upp på flera ställen i USA under 1920- och 30-talen. Vattenbalett i stora tankar och bassänger var ett populärt nöje att gå och titta på och vattenbaletten gjorde också succé på vita duken med Esther Williams som den största stjärnan.

Vattenbalettens superstjärna på vita duken – Esther Williams.

Under de kommande decennierna utvecklades vattenbaletten mer och mer till att bli en sport som kräver väldigt mycket styrka, flexibilitet och inte minst kondition och uthållighet av sina utövare.

Redan 1891 hölls den första tävlingen i vattenbalett, i Berlin, men det dröjde ytterligare 50 år innan konstsim erkändes som idrott och där var USA först ut.

John G Andersson svensk mästare i konstsim 1922.

Nu hände det också något med sporten, även internationellt. Från att det bara var män som fick tävla i vattenbalett uteslöts nu istället män från många tävlingar och det blev en sport enbart för kvinnor. I vissa länder, till exempel USA, har män fått tävla sedan 1970-talet, men de största tävlingarna har tills 2016 varit förbjuden mark för män. Från 2016 har män fått tävla i EM, men dörren till OS var fortfarande stängd under spelen i Rio. Olympiska spelen i Tokyo 2020 skulle bli de första spelen där män fick tävla, men nu får de vänta ytterligare på de uppskjutna spelen. Konstsim för kvinnor har däremot funnits med på det olympiska schemat sedan spelen i Los Angeles 1984.

Konstsim är fortfarande en relativt liten sport, åtminstone här i Sverige. Länge var USA den ledande nationen, men idag ses Ryssland, Kina och Japan som några av de mest framstående länderna.

Bilden högst upp är figurflytning i Strömbadet år 1924. Den och bilden på John G Andersson kommer från Sveriges centralförening för idrottens främjande, scif.se.

Föregående artikel

Starka och spänstiga ben på 4 steg

Nästa artikel

Mobilitetsträning för simmare