Intermittent hypoxisk träning – fördel eller dumhet?

Syftet med intermittent hypoxisk träning är att höja din prestation genom att anpassa din kropp till nedsatt syretillförsel. Alltså, du utför din träning med så lite syre som möjligt. Exempelvis genom att du simmar med så få andetag som möjligt eller helt enkelt skippar att hämta luft mellan varven.

Vissa menar att ta så få andetag som möjligt under ett simlopp skulle kunna leda till snabbare tider i simbanan. Vissa menar att genom att huvudet hela tiden är under vattenytan vid simlopp, minskar vattenmotståndet och på så sätt vinner man värdefull tid.

Men, det kan också leda till en så kallad hypoxisk blackout eller shallow water blackout. Alltså, du riskerar att svimma eller tappa medvetandet under din simträning eller tävling. Vilket i sin tur innebär förödande risker både för din hjärna, kropp och i allra värsta fall ditt liv.

Nyligen har ett youtubeklipp på en 14-årig flicka som simmar 100 yards, utan att ta ett enda andetag, uppmärksammats. Klippet har väckt reaktioner och kritik. En av de kritiska rösterna är sjuksköterskan och huvudtränare för herr- och damlag vid Aquinas College i Michigan, Kristy Kinzer. Hon lyfter och kritiserar denna metod i en artikel i Swimming world magazine.

Riskerna med intermittent hypoxisk träning

Kroppens nervsystem styr din andning på en omedveten nivå. Ditt andningsbehov baseras på balansen mellan syre och koldioxid. Du kanske inte behöver påminnas, men det är livsviktigt att andas för att ge syre till dina vitala organ och muskler. Men när koldioxidnivåerna är låga, vid exempelvis hyperventelering, förlorar hjärnan förmågan att signalera att andas. Hjärnan tror inte att vi har tillräckligt med avfallsprodukter (i detta fall koldioxid) för ett andetag, medan kroppen behöver nytt syre för att fungera. Får din hjärna inte tillräcklig syretillförsel under ett hårt träningspass, kommer hjärnan att stänga av och till slut kommer du att förlora medvetandet. Det kan ta så kort tid som två och en halv minut att få bestående hjärnskador och i allra värsta fall faktiskt dö.

Erfarna simidrottare drabbas

Kinzer menar att det är ett underrapporterat problem. Hon vill lyfta problematiken i att man å ena sidan lyfter fördelarna med denna teknik samtidigt som det finns allvarliga och livsfarliga konsekvenser. Intressant är också att de som drabbas av dessa avsvimningar eller medvetslösheten, är erfarna och högpresterande simidrottare. Människor som spenderar otaliga timmar av sin vakna tid i vattnet. Ingen är immun mot problemet, det kan drabba vem som helst. Till och med de som presterar på de allra högsta nivåerna.

Det kanske låter som en toppenidé att, genom intermittent hypoxisk träning, öva upp din förmåga att simma med så lite syre som möjligt. Du tänker att du kan tjäna in tid med den här typen av simsätt. Men, tänk efter före. Att känna till de risker som finns är viktigt. De är värda att ha i åtanke innan du sätter igång denna typ av teknik eller träning. Och glöm inte att det finns många högpresterande och duktiga simmare som faktiskt inte utövar denna teknik. Det går alldeles utmärkt att utvecklas och simma snabbt utan att försöka sig på att ta så få andetag som möjligt. Satsa istället på att fullända din teknik och explosivitet.

Händelseförloppet när du svimmar eller tappar medvetandet i vattnet