Maja Reichard – en förebild!

Som mycket annat dessa dagar, blev den årliga Parasportgalan ett digitalt evengemang för att hylla alla fantastiska prestationer som görs av aktiva och ledare inom parasporterna. Parasportsgalan firade fem år och utmärkelserna gick till idrottares prestationer som gjorts under de fem åren som galan har anordnats. En av utmärkelserna för kvällen var ”Jublieets förebild” som gick till parasimmaren Maja Reichard.

Stort grattis till utmärkelsen Maja! Hur känns det?

– Det känns ju fantastiskt bra och roligt! Mycket för att när jag har tävlat och vunnit för mina prestationer, är det för något som jag själv har kunnat påverka. Men att vara förebild är ju inget som jag har tränat för. Det är något för mig som person – att människor ser mig som en förebild. Att människor tolkar och tycker att jag är en förebild värmer något enormt, säger Maja.

Maja är fortfarande engagerad inom idrotten, bland annat som aktivas representant inom parasporten. Förutom det, engagerar hon sig för att inspirera barn och unga att lära sig simma och hitta kärleken till vattnet, vilket som hon tänker ligger till grund för utmärkelsen.

– För mig, handlar det mycket om att spränga gränser och inte se något som omöjligt. Ingen annan än du själv ska sätta upp gränserna för vad du kan och inte kan göra. Speciellt när du har en funktionsnedsättning, så finns det alltid förutfattade meningar för vad du kan och inte kan göra. Jag försöker leva efter att jag vill testa på allting och sen få avgöra själv vad som går eller inte, säger Maja.

Vad tänker du att det innebär att vara en förebild för andra?

– Jag tänker att det handlar mycket om att vara och visa andra hur man kan vara. Hur kan jag möta vissa motgångar? Hur kan jag bete mig i vissa situationer? Alltifrån hur jag beter mig när jag vinner eller förlorar, hur jag beter mig i min vardag, säger Maja.

Under hela sin simkarriär har hon själv haft förebilder att se upp till. Parasimmaren Anders Olsson och tränaren Anne Forsell är två av dem.

– Anders Olsson har inspirerat mig mycket till att se på parasimning som något likvärdigt som vanlig simning. Du behöver träna och klara av lika hård träning som vanligt simning. Min tränare Anne Forsell har vågat stå på sig och säga vad jag ska och inte ska göra. Hon har inte varit en sån person som hela tiden ska vara till lags, hon har kunnat säga ”Skärp till dig och gör jobbet”. Hon har inspirerat mig till att inte ta några genvägar för att kunna nå dit man vill, säger Maja.

Under sin simkarriär kammade Maja hem en hel del priser och satte nya världsrekord. Det största i sin karriär, enligt henne själv, är Paralympics i London 2012 där hon tog hem ett guld. Samtidigt beskriver hon EM och Paralympics 2016 som de allra stoltaste ögonblicken i hennes karriär.

– Från EM 2016 kom jag hem med ett världsrekord på 50 meter fritt, från Rio kom jag hem med fyra medaljer. Båda de tävlingarna gjorde jag 100 procent för mig själv, utan andras förväntningar på mig. När jag åkte till London 2012, åkte jag dit med väldigt höga förväntningar, både utifrån och från mig själv. Jag försökte lyssna på vad alla sa att jag skulle göra och tänka, jag tog in väldigt mycket om vad alla anda tyckte och tänkte, vilket jag forsatte att göra ett tag efteråt också. Efter Paralympics 2012 valde jag att jobba mycket med en mental tränare. Varför gör jag det här? Vem ska jag lyssna på? Vad ska jag göra med informationen? Jag har alltid haft jättebra och kompetenta tränare, men någonstans måste jag tänka; hur ska jag lägga upp det här loppet? Vad vill jag ha för känsla? Du måste börja bestämma själv, våga tro på att du själv, säger Maja.

Även om elitsatsningen är lagd på hyllan, berättar hon att idrotten har varit och kommer alltid vara en stor del av hennes liv. På frågan vad idrotten betytt för henne svarar hon:

– Oj, allt. Den har format mig eftersom den funnits där hela mitt liv. Men den har också lärt mig att tro på mig själv, att jag kan göra vad jag vill och vara fri. Jag är i första hand Maja, men en del av Maja är ju att jag är blind. När jag var yngre kunde jag se lite, men när jag tappade synen så var simningen min räddning. Där fick jag fortsätta vara Maja. Jag fick vara fri och jag kunde göra vad som helst. Utöver det så har idrotten även lärt mig att röra på sig är roligt. Självklart finns grispass som man lider sig igenom men i slutändan är idrott någonting fantastiskt, säger Maja.

Du har lagt av med simningen på elitnivå, vad fyller du dina dagar med just nu?

– Just nu är jag är föräldraledig. Men när jag inte är föräldraledig jobbar jag med miljö- och hållbarhetsfrågor. Förutom det fyller jag gärna mitt liv med träning av olika slag och testar gärna annat än simning. Sen funderar jag en hel del kring hur jag vill ge tillbaka till idrotten, eftersom idrotten har betytt så otroligt mycket för mig. Jag skulle vilja engagera mig för någon klubb och få barn och ungdomar vilja röra på sig. Gärna integrera parasimningen i ordinarie verksamhet. Jag tycker inte att man ska separera dem för mycket. Utöver detta brukar jag i vanliga fall vara ute och föreläsa för människor kring motivation. Det ser jag som ett sätt att få människor att se och tänka på saker utifrån ett annat perspektiv, säger Maja.

Foto: Johanna Lundberg & Simon Hastegård / BILDBYRÅN

Taggar: