OS-peppen: Louise Hansson

Under sommaren kommer vi att presentera alla svenska simmare som är klara för OS under vinjetten OS-peppen. Den här gången tar vi pulsen på Louise Hansson.

OS i Tokyo blir Louise Hanssons andra i karriären. Hon var också med i OS i Rio 2016 och tror att hon definitivt kan ta med sig erfarenheter därifrån till Tokyo i sommar. Men, som med det mesta nuförtiden, blir nog de här olympiska spelen något utöver det vanliga.

– Man ska nog vara beredd på allt. Första gången på OS är ju allt nytt, men den här gången vet man inte om man kommer att kunna gå ut och gå en promenad eller träffa andra idrottare. Men även om allt runtomkring blir annorlunda, när du väl står där på pallen är det ändå ett OS, säger hon.

Louise Hansson har simmat på hög nivå i ett tiotal år, hon vann guld och silver på junior-EM redan 2011, så hon har samlat på sig en hel del erfarenhet från stora tävlingar. Hon säger att det gäller att behandla OS som vilken annan stor tävling som helst. Samtidigt har OS varit det Louise har drömt om i hela karriären.

– Det är ju det största man kan göra som simmare. VM och EM är stort, men OS har en helt annan känsla. Det är ju ett större mästerskap i allas ögon. Det gäller att vara lugn i situationen och inte se det som något som är så läskigt.

Louise Hansson är sedan i höstas boende i London och det är där hon nu laddar med de sista veckornas träning före OS. Hon kör på med några veckor hård träning för att kunna sätta det sista på plats. Och det kan bli ett par tävlingar till också. Just tävlandet längtar hon efter eftersom det inte har blivit så mycket av den varan på länge.

– Om det blir tävlingar före OS beror ju på hur situationen ser ut i olika länder. Man vill ju inte dra på sig något nu! Och det blir ingen toppning inför någon annan tävling före Tokyo, säger Louise.

Många elitidrottare bygger sin träningsplanering kring OS och det här ställdes så klart på ända under 2020 när OS i Tokyo flyttades ett år framåt. Louise säger att det var tufft med omställningen och berättar att hon hade tränat och byggt upp förhoppningar under fyra års tid och dras mattan undan under ens fötter. Och inte nog med att OS sköts upp, alla andra tävlingar ställdes också in.

– OS-år är tuffa i och med allt man ska göra för att förbereda sig. Och nu var det ju som att man hade två OS-år på varandra, säger hon.

I maj simmade Louise i långbane-EM i Budapest och fick en formcheck som hette duga när hon kammade hem en bronsmedalj i 100 meter fjäril, hennes första individuella mästerskapsmedalj i långbana. Och med det resultatet i ryggen ser hon med tillförsikt fram emot sommaren.

– Jag har fått testa formen och vet var jag ligger. Det känns som att jag är på rätt väg och följer en bra plan, säger hon.

Och det är bra att hon känner att hon är på rätt väg eftersom hon ställer höga krav på sig själv och hon förstår att det också finns krav på henne utifrån. Men hon försöker att inte tänka på dig just i tävlandets stund, utan kunna simma avslappnat. Hon vill simma sig till nya personliga rekord, och de resultaten borde kunna ta henne till OS-final.

– Och där kan allt hända, säger hon.

Foto: Bildbyrån

Taggar:
Föregående artikel

Svenska superlinor i OS-bassängerna

Nästa artikel

OS-peppen: Emelie Fast