”Det är inte nyttigt om vi bara tävlar i Kazan och Budapest”

Tidigare i februari fick vi en svensk vicepresident för det europeiska simförbundet LEN, nämligen Christer Magnusson. Han har suttit i LEN:s styrelse i 1 ½ år redan, men fick nu en ny position.

Att få in svenskar inom internationella sammanhang är en del av den internationella strategi som man nu har slagit fast inom Svensk simidrott, en strategi som man kommer att jobba med under många år framöver. Vi blev nyfikna på vad den här strategin ska innebära för Svensk simidrott och ringde helt enkelt upp den nyvalda vicepresidenten.

Hej Christer Magnusson och grattis till din nya position!

– Tack så mycket.

 Sverige vill få in fler representanter i internationella sammanhang. Varför?

– Det ger både insyn och ett större inflytande. Sedan ska man ju vara beredd på att det är långa ledtider från att man blir intresserad till att bli invald. I styrelser kan det röra sig om tio år eller mer. I kommittéer kan det gå snabbare. Så det är ett långsiktigt arbete.

En del av den internationella strategin handlar om simkunnighet. Spontant känns det som att Sverige ligger långt fram här.

– Ja, vi tycker ju det. Dels för att vi har en genomarbeta simkunnighetsdefinition som är samma i alla nordiska länder. Dels för att simkunnigheten är en del av skolans läroplan. Det är kommunens ansvar att lära barnen att simma eftersom man inte får godkänt betyg i idrott om man inte kan simma. Däremot finns det länder som har väldigt bra simskola som vi kan lära oss av, till exempel Australien.

– Vi är väldigt strukturerade när det gäller simkunnighet i Sverige. Jag hade en jättelång diskussion med de baltiska länderna där drunkning är en vanlig dödsorsak bland både barn och vuxna. De är ju våra närmsta grannar, men det ser helt annorlunda ut där mot hur vi har det i Norden.

När det gäller tävling och arrangemang står det i strategin att vi ska jobba för att arrangera fler internationella tävlingar. Hur ska vi göra det?

– Det krävs två saker för att det ska gå. De internationella förbunden kan inte bara låta pengarna avgöra vilka som får arrangera tävlingar. Kostnaderna att arrangera mästerskap på Europa- eller världsnivå är så stora. Andra faktorer måste vägas in, som hållbarhet och jämlikhet. Man bör också titta på utvecklingspotential, som nu när Rumänien ska arrangera ett juniormästerskap, det kommer att betyda massor för dem. Mästerskap är ett väldigt bra sätt att marknadsföra simningen. Det är inte nyttigt för simningen om vi bara tävlar i Kazan och Budapest.

– Den andra saken som krävs är att se över hur man begränsar intäkterna för arrangörerna och hur många kostnader som läggs på dem. Staten och kommunerna måste förstå hur värdefullt det är för dem. Alla är vinnare på ett internationellt mästerskap, staten, kommunen och det internationella simförbundet. De enda som förlorar på det är det nationella förbundet, och det måste man se över.

Hur kan man jobba för att få Stockholm Swim Open att bli en med betydelsefull tävling?

– Det är ju en inbjudningstävling, så där får man jobba med själva evenemanget så att det blir attraktivt för större stjärnor att komma dit. I det fallet behöver man inte betala några pengar till internationella förbund så då kan man lägga mer pengar på prispengar. Man bör också fundera på när den ligger i säsongen, både när det är VM-år och OS-år. Jag tror att den ligger bra där i början på april. I år blir det ju också mer som ett vanligt år utan restriktioner.

Den internationella strategin tar också upp parasimningen. I Sverige är parasimningen med i samma förbund som resten av simningen. Så ser det inte alls ut i alla länder. På vilka sätt är det gynnsamt för dem?

– Det måste nästan parasimningen svara på själva. Jag kommer från perspektivet att det ska vara idrott för alla, och då verkligen för alla. Man ska inte kunna uteslutas för att man har en funktionsnedsättning. I Sverige arrangerar Simförbundet paramästerskap. Det kan ju vara så att man behöver arrangera rena paramästerskap för att de ska få tillgång till hela arenan, men jag tror att vi har nytta av att vi tävlar ihop. Det är ett sätt att manifestera idrott för alla och vi kan lära av varandra.

– I Norge och några andra länder har man kommit väldigt långt i integreringen av parasimningen medan andra länder inte har någon erfarenhet av det alls.

Det står också om ändrade reklamregler för elitsimmarna. Vad innebär det?

– Simningen har restriktiva reklamregler för simmarnas utrustning. Reklamplatsen räcker inte för att erbjuda någon aktiv en egen sponsor. Men vi vill titta på hur de aktiva ska kunna ha egen reklam på sina tävlingskläder. Naturligtvis måste man ta hänsyn till att man inte gör reklam för konkurrerande verksamhet, och hur det kommer att se ut i slutändan vet jag inte. Men vi behöver se över idrottarnas möjligheter att finansiera sin idrottsliga karriär, och även livet efteråt om det är möjligt.