Lia Thomas – världens just nu mest omtalade simmare

Den mest omtalade simmaren från årets upplaga av collegemästerskapen i simning, NCAA, är utan tvekan Lia Thomas. Hon tog hem titeln på 500 yards frisim, men det är inte det som gör att hon blev den stora snackisen. Lia Thomas föddes nämligen som pojke och är nu den första transkvinna som har vunnit ett collegemästerskap.

Lia Thomas seger har väckt många reaktioner och den vanligaste frågan är om det är rätt att någon som bara för några år sedan tävlade som man, nu ska få tävla mot kvinnor.

Och åsikterna går minst sagt isär. Under mästerskapet var det demonstrationer utanför arenan mot att Lia Thomas skulle få tävla, samtidigt som ett flertal medtävlare hyllade Lia Thomas som pionjär och försvarade hennes rätt att tävla.

Det har stått en hel del i amerikansk media om det här sedan tävlingarna avslutades och fallet har också uppmärksammats internationellt, även i Sverige. Framför allt har det väckt frågan om rättvisan i att en transperson som genomgått en manlig pubertet och tränat flera år som man sedan gå över till att tävla mot kvinnor efter att ha gått igenom en hormonbehandling.

I en lång artikel om ämnet från The New Yorker står att: ”I allmänhet har elittränade män avsevärda fördelar jämfört med elittränade kvinnor. Människor som har genomgått en testosteron-driven pubertet har, i genomsnitt, en bättre kardiovaskulär kapacitet, mer muskelmassa, större mekanisk styrka i lederna och kraftigare benstomme. De är oftast starkare och längre med större vingspann. I sporter som innefattar tidtagning är män mellan 10 och 12 procent snabbare än kvinnor.”

Det är sådana här fakta har gjort att en rörelse som heter Save Women’s Sports har protesterat bland annat utanför de amerikanska collegemästerskapen där Lia Thomas simmade.

Samtidigt står många stenhårt på Lia Thomas sida, till exempel den amerikanska olympiska simmaren Erica Sullivan som blev slagen av Lia Thomas på NCAA. Hon uttryckte sina åsikter i en debattartikel i Newsweek: ”Som en idrottskvinna vet jag vilka de riktiga hoten är mot kvinnor inom sport: sexuella övergrepp och trakasserier, ojämlika löner och resurser och avsaknad av kvinnligt ledarskap. Transflickor, och-kvinnor är ingenstans på den listan. Kvinnlig idrott blir starkare när alla kvinnor – inklusive transkvinnor – är skyddade från diskriminering och fria att vara ärliga mot sig själva.”

Det här är långt ifrån det första fallet där kön och idrott diskuteras. Länge har 800-meterslöparen Caster Semenya varit föremål för debatt om huruvida hon, som har ovanligt höga testosteronnivåer naturligt, ska få tävla mot kvinnor som har lägre nivåer. Ska hon behöva medicinera ner sina naturligt höga nivåer för att få tävla? Frågorna är i det fallet många, liksom regeländringarna och överklagandena. Hur det landar till slut får framtiden avgöra, men det som står klart är att idrottsvärlden så här långt inte vet var den ska stå.

Och det är en svår fråga. Det är svårt att bevisa exakt vilka, om några, fördelar en idrottare som är född som man har kvar jämfört med en som är född som kvinna, även efter hormonbehandlingar. Bäckenets form, till exempel, förändras inte trots hormonbehandlingarna, men hur kan man mäta om det ger fördelar som idrottaren inte haft ändå? Och svensk forskning har visat att det inte går att få bort alla idrottsliga fördelar med en testosterondriven pubertet även om man behandlas och det går lång tid. Samtidigt vittnar vissa transkvinnor som tävlar inom idrott att de efter genomgången hormonbehandling har hamnat på samma nivå som kvinnlig idrottare som de var på som manliga – inte bättre.

Och man får inte glömma att även idrottare som föddes som kvinnor har olika förutsättningar, olika kroppstyper och olika lätt att bygga muskelmassa. I The New Yorkers artikel undrar man var man ska dra linjen.

Och röster har höjts för att idrotten – och de många gånger vita medelålders män som bestämmer – inte ska lägga sig i vilka gränser som ska avgöra vem som är en kvinna och vem som inte är det.

Frågorna är väldigt många och svaren är så här långt väldigt få. En sak som är säkert är att det här är ett ämne som lär fortsätta att diskuteras och forskas på. Och görs det framsteg lovar vi att rapportera vidare om det här.

Foto: NCAA YouTube