Från ylle till superdräkt – historien om simdräkten

Idag skulle vi inte riktigt ta någon på allvar som kliver upp på startpallen med en heldräkt med volanger på sig. Men 1800-talets och det tidiga 1900-talets krav på kyskhet och att dölja kroppen lämnade inga alternativ, åtminstone inte för kvinnor.

Simdräkten har verkligen tagit stora kliv genom historien, vilket det också skrivs om i jubileumsskriften Simtag genom historien.

De första tävlingsdräkterna var åtsittande, absolut, men materialet man hade valt var ylleflanell. Du hör ju själv, ylleflanell. Det är ett material som idag mest hittas i historiska plagg som vinterklänningar och rockar. Det är knappast en överdrift att säga att ylleflanell inte var ett material som hjälpte simmarna att komma fram snabbt i bassängen. Det blev istället både tungt och hindrade en snabb framfart, hur duktig simmare man än var.

Ända fram till 1940-talet var det heldräkt som gällde, både för män och kvinnor, men man övergav tack och lov ylleflanellen och sydde dräkterna i material som var mindre hindrande för simmarna. Och på 1940-talet fick män börja tävla i badbyxor och slapp heldräkten.

Sedan kunde man se en utveckling där simdräkterna och badbyxorna blev mindre och mindre samtidigt som man experimenterade med material för att få till den bästa och snabbaste dräkten. Högre skurna än dräkterna var på 1980-talet blev de som tur var aldrig, utan utvecklingen vände tillbaka nedåt och de korta benen återvände, både på damernas dräkter och herrarnas byxor.

Dräkterna gick via en extrem variant med luva som skulle göra kroppen än mer strömlinjeformad, till att till slut landa i den kända och ökända hellånga hajdräkten och superdräkten. Superdräkten var inte textil, utan av ett material som gav simmaren extra flytkraft och var fruktansvärt tajt. Det kunde ta en timme att få den på sig. Vi minns alla Terese Alshammars fajt med dräkten under OS 2008 som slutade i att hon missade finalen på 50 fritt när dräkten helt sonika sprack.

Få dräkter har varit så omtalade som just haj- och superdräkterna. Rekord slogs på löpande band och medaljer skördades i dräkterna tills 2010 man beslutade om att tävlingsdräkterna bara fick bestå av textilt material utan egen flytkraft. De får inte heller täcka axlarna och måste sluta ovanför knät, helt enkelt de dräkter vi ser i bassängerna idag.