Jonas Persson: Ny svensk huvudtränare i Utah
Att bli huvudtränare för simningen på ett amerikanskt universitet är en ganska big deal. Därför tyckte vi att det är värt att uppmärksamma Jonas Persson som just har fått den prestigefulla tjänsten vid University of Utah.
Innan vi går in på din nya karriär – vilken simbakgrund har du själv?
– Jag simmade fem år i USA på college, i Arizona och Tennessee. De sista två åren jobbade jag samtidigt som assistant coach. Jag simmade fram till 2010, då blev jag skadad efter EM och 2011 blev jag klar med mig magister i civilekonomi och idrottsstudier. Jag har bott i USA sedan 2004.
Hur kom det sig att du hamnade i Utah?
– Jag ville prova att jobba som coach och så behövde de en coach i Utah. Jag sökte och fick tjänsten och nu 12 år senare är jag kvar. Jag började längst ner som tränare och har jobbat mig upp. Det är ett bra ställe att bo på. En annan huvudtränare här är också svensk, men för skidlaget , längd och alpint. Men han är ju inte skåning. (Jonas Persson är verkligen skåning, red. anm.) Vi har haft svenska simmare här tidigare på 80- och 90-talet och snart kommer det en svensk simmare hit, Hilja Schimmel från Skövde. Just nu har vi också simmare från England, Rumänien, Bosnien, Mexiko, Kanada och vi ha haft simmare från Norge och Australien. Och så från hela USA. Så har vi internationella tränare också. Det blir en bra atmosfär.
När fick du tjänsten?
– Saker går snabbt här. Jag blev erbjuden jobbet på en söndag och på tisdagen gick man ut med nyheten och då klev jag samtidigt på. Det var enkelt, jag var ju redan här. Nu när vi ska anställa två nya tränare och då har de två dagar på sig att bestämma sig. Sedan har de två veckor på sig att komma hit.
Vad innebär din nya roll?
– Det är en stor roll här i USA att vara huvudtränare. Man har ansvar för mellan 70 och 80 atleter. Och då gäller det allting, det mentala, det fysiska, livet och att de gör bra ifrån sig i skolan. Det är lika viktigt som simningen. Atleterna ska må bra och ha ett bra liv. Jag vill att de trivs i laget. För mig är det viktigt att bygga en bra kultur i laget, det är så man får duktiga simmare. I jobbet ligger också att rekrytera nya simmare till laget. Sedan är det mycket administrativt jobb också. Jag sitter på en budget värd 5–7 miljoner kronor och stipendier värda 10–15 miljoner. Det är sex personer till som jobbar med laget, till exempel assisterande tränare och simhoppstränare, eftersom simhoppet också hör till samma lag.
Vad ser du mest fram emot?
– Det är mycket. Att få in bra tränare och simmare och få sätta ihop det precis som jag vill. Att bygga upp den kultur jag vill ha. Det är mycket jag vill ändra på, men inga extrema saker. Jag vill att simmarna tränar hårdare och med mer energi men att de också har roligt när de gör det. Det gäller att få en bra relation med simmarna och de gillar när tränarna har bra energi. Det ger en positiv inställning som smittar av sig, även på rekryteringen. Man vill ha ett bra momentum i laget.
Vad är bäst med att jobba med idrott på ett amerikanskt universitet?
– Resurserna är extremt bra. Det finns massor av folk som hjälper till runt omkring, styrketränare, mentala coacher och andra. Simhallen är jättebra. Det är en bra miljö att få en utbildning och utvecklas till att simma riktigt snabbt.
Foto: University of Utah
