50 år sedan OS i München
Det är 50 år sedan OS i München 1972, då Sverige fick med sig tre guld i simning och simhopp.
Ulrika Knape fick sitt stora folkliga genombrott redan som 17-åring med sitt OS-guld i höga hopp 1972. Trots henne unga ålder hade hon högt uppsatta mål och hon fick ofta höra att hon tränade för mycket. ” För mig finns inga genvägar om man vill lyckas. För att bli en stjärna i simhopp måste man träna mycket på land.” säger Ulrika.
Siktet var inställt på OS i Montreal 1976, men efter att Ulrika vunnit det amerikanska mästerskapet 1972 började det spekuleras om att hon skulle kunna ta medalj i München samma år. Ulrika började med att ta ett OS-silver från tre meter, men det skulle visa sig att hon inte var klar utan siktade mot ännu en medalj.
”Jag kan känna mina hopp, speciellt de tre sista, som de var i går även om det gått så lång tid nu”
Höga hopp från 10 meter avgjordes över två dagar. På finaldagen den 2 september 1972, gjorde en 17-årig Ulrika sig redo för att ta sig förbi tjeckiskan Milena Duschkova som låg på guldplats. Både Ulrika och Milena gjorde bra ifrån sig, men Ulrika tog viktiga poäng och knappade in på tjeckiskan. Inför det åttonde och sista hoppet skilde det två poäng mellan konkurrenterna. Ulrika som redan hade tagit en silvermedalj kände att hon hade ett flow, och hur det än gick kunde hon åka hem nöjd. ” Jag kände direkt när jag landade och simmade under vattnet upp till ytan att jag lyckats.” säger Ulrika. När guldet var i hamn grät TV:s kommentator Toivo Öhman. ”Det var en skön känsla, lite wow, helt enkelt. Jag kan känna mina hopp, speciellt de tre sista, som de var i går även om det gått så lång tid nu” säger Ulrika.
Från en dag till en annan hade Ulrika gått från tonåring – till folkkär. Hon kunde lämna München med både silvermedalj och guldmedalj. Ulrika belönades senare med Svenska Dagbladets bragdguld för sin insats.
Gunnar Larsson kom till OS i München med två världsrekord och ett bragdguld i bagaget. Gunnar hade under perioden efter EM 1970 vässat sitt bröstsim, och kanske var det just det som gjorde att Gunnar tog hem de båda historiska OS-gulden i München. ”Jag kommer ihåg OS i München som igår, men när jag tittar på bilderna så inser jag att det inte var igår” förklarar Gunnar om känslorna inför att det är 50 år sedan i år.
På 400 m medley var marginalen till amerikanen Tim McKee närmast omätbar, endast två tusendelar skilde dem åt. Deras tider 4.31,981 och 4.31,983 blev historiska. Gunnar berättar att innan den blev helt klart vem som vann, funderade Gunnar och Tim på om de skulle få simma om, men det ville ingen av dem göra. ”Jag föreslog att vi kunde såga isär medaljerna så att vi kunde svetsa ihop varsin halva” säger Gunnar och skrattar. Men någon sågning av medaljer skulle det inte bli, för strax efteråt ropade speakern ut Gunnar som vinnare. ”När jag förstod att jag vunnit så jublade jag” säger Gunnar.
Men loppet skulle ha större betydelse och innebära en ändring av regelverket. Simningen fick en lex Larsson – tusendelar togs bort som skiljegräns i vattnet.
På 200 m medley var det däremot inga tvivel om vem som var vinnaren. Gunnars tid – 2.07,17 innebar nytt världsrekord.
50 år senare är OS i München en del av Svensk Simidrotts historia.
Under veckan bjöd Gunnar Larsson in journalister och simmare som var med 1972 för att uppmärksamma 50-årsjubileumet. ”Jag samlade ihop de som var med på den tiden, och en grupp simmare som jag träffas med varje år. Jag visade lite bilder och delar utav mina vinnarlopp” berättar Gunnar.
”Jag har letat efter honom i 10-15 års tid, men det visade sig att jag hade letat på fel ställen”
Gunnar berättar också att han under flera års tid har försökt få tag i Tim McKee som kom tvåa i det omtalade loppet. ”Jag har letat efter honom i 10-15 års tid, men det visade sig att jag hade letat på fel ställen” säger Gunnar. Amerikanen Tim McKee var nämligen bosatt i Australien. ”Till slut fick jag tag i honom och vi har haft kontakt det senaste året. Jag hade velat dela mitt firande ihop med honom, men tyvärr fick vi inte ihop logistiken” säger Gunnar. Gunnar berättar att Tim inte känner någon bitterhet över resultatet idag, men de båda är överens om att det var bra att reglerna ändrades. ”Jag kan tacka min Gud för att det blev jag som vann, men samtidigt kan jag tycka att det är lite fel att vinna med sådan liten marginal” säger Gunnar.
