Havets Sarah

Vem är havets Sjöström och Cielo, alltså vilken fisk är snabbast? Aquainspiration hämtar inspiration från havets djup!

Du som är simidrottare vill vara strömlinjeformad och snabb i vattnet. Och koordinerad, så klart, och vi kände oss tvungna att kolla närmare på detta. Det visar sig att snabbaste fisken är ett omdebatterat ämne. Likaså hur man mäter deras hastighet. Det generella är dock, som vi ser högst upp på listan, att snabbheten till stor del är beroende av fiskens utformning. Spjut, segel och svärd är bra, en hud som minskar vattenmotståndet likaså. Kan du lära något av nedanstående fiskar?

Guldet för snabbaste vattendjuret går till spjutfisken, eller marlin som den heter på engelska, närmare bestämt black marlin. Den kommer upp i en toppfart på 130 km/h, vilket är snabbare än du får köra med bil på svenska motorvägar.  

Silvertårar för segelfisken som når 110 km/h. Klassisk motorvägsfart, alltså, men med betydligt bättre acceleration än de flesta bilar. Dessutom anses segelfisken vara havets skickligaste konstsimmare – den kan byta riktning tvärt i vattnet, även under jakt. Segelfisken kallas ibland havets varg, eftersom segelfiskar jagar i flock. 

Svärdfisken tar hem en bronspeng med sin toppfart på strax under 100 km/h. 

Några som hamnar utanför listan, men är värda att nämna:

Makohajen, som kan komma upp i 80 km/h. Det är snabbare än alla andra hajarter. Kommer du ihåg hajdräkten, som blev förbjuden i tävlingssammanhang? Den hudstrukturen har makohajen. Som kuriosa kan nämnas att 83 procent av simmedaljerna vid OS i Sydney, år 2000, togs av simmare med hajdräkt. 

Tonfisken, i alla fall den blåfenade och den gulfenade, kommer upp i hastigheter på drygt 70 kilometer i timmen.  

Späckhuggaren är snabb för sin storlek. Tio meter lång och med en vikt på nio ton kan den ta sig upp i 55 km/h. Arten blev populär med filmen – eller filmerna, för nu finns det fyra stycken – Rädda Willy. 

I svenska vatten är gäddan en snabbsimmare. Under sin jakt tar den sig upp i hastigheter runt 40 km/h. 

Taggar:
Föregående artikel

Din vän landmine

Nästa artikel

Rörligare – del två