Påskhälsning från högre höjd

Höghöjdsträning för att klättra på prispallen. Det är vad långdistanssimmaren Victor Johansson sysslar med just nu. Det är ingen lek, utan snarare instängt och avskalat, timme efter timme, varvat med bassängtid. Påsken blir annorlunda i år, hälsar Victor över telefon från tio syrefattiga kvadratmeter i Finland!

Du är instängd just nu, Victor. Kan du berätta var i världen du befinner dig och varför? 
– Jag är i Helsingfors, instängd i ett rum. Jag skulle varit i Pajulahti, utanför staden Lahtis, hela tiden, men det var fullbokat och då hittade vi ett ställe i Helsingfors att varva med. Så först blev det Helsingfors, sen ett tag i Pajulahti och nu i Helsingfors igen.  

Hur ser rummet du befinner dig i ut? 
– Två sängar, ett skrivbord och en datastol. That’s it. Det finns ingen TV i rummet, vilket är ganska konstigt. Det är runt tio kvadratmeter och här bor jag och Albin Löfgren, en fjärilssimmare från Jönköping. 

Hur länge har du varit instängd? 
– Imorgon är det tre veckor och vi är instängda ungefär 20 timmar per dygn. Man blir helt galen ska du veta…

Är det så?
– Ja ungefär, men det är heller inga distraktioner. Vi fokuserar helt på träningen och samt att, eftersom vi är i Finland, basta tills vi nästan svimmar.  

Hur syrefattigt är det på rummet, kan vi få lite statistik? 
– 15-16 procent i syre ligger det på nu, ser jag på mätaren här. Ute är väl 21 procent normalt. 

Mäter ni syremättnad i blodet på daglig basis? 
– Yes, varje dag. Min syremättnaden ligger mellan 92 och 95 procent nu, men går jag bara utanför rummet, till träningen, så går syremättnaden upp direkt. Det gör att vi kan träna hårdare samtidigt som vi sover på artificiell höghöjd.  

Är träningen anpassad efter att ni samtidigt höghöjdsbor? 
– Vi kör mer lågintensiv träning nu. Om vi tänker tio simpass i veckan så är åtta av lågintensiv art. Vi jäklas ju lite med kroppens funktioner, så det gäller att vara försiktig. 

Det är inte första gången du är på höghöjdsläger. Hur är dina tidigare erfarenheter mot den här? 
– Jag har varit mycket i Sierra Nevada i Spanien tidigare. Då är vi på höjd hela tiden, oavsett om vi tränar, äter eller sover. Då måste vi vara mer försiktiga plus att vi, faktiskt, är mer isolerade där än här i Finland. Nu är jag förvisso på rummet större delen av dygnet, men får ändå träffa mer folk när vi är ute. För i Sierra Nevada är det bara elitidrottare. Uppe på ett berg, dessutom. 

Märker du någon skillnad i kroppen och hur?
– Jag har fått bra gensvar av min kropp, både nu och tidigare. Vi tar blodprover, som visar mina värden innan, under och efter. För min del får jag bra svar rent fysiskt samtidigt som jag känner mig stark. Sen har vi den mentala biten, vilken är minst lika viktig. Den styrs av att jag känner mig fysiskt starkare plus det faktum att jag varit instängd. Att jag har tränat, ätit bra och sovit, bara. Efter 400 timmars extremt leverne, då klarar jag nog fasen att simma en riktigt snabb fyrhundring. 

Vi vanliga dödliga går påskkärring, gömmer ägg och käkar godis med familjen i helgen. Hur firas höghöjdspåsken? 
– På ett rum med lite syre utan TV. Om du som läser detta tycker att din påsk är tråkig, tänk på mig! Ingen påskmiddag, bara pasta och kyckling. Och jag vet knappt vilken dag det är! 

Du är redan uttagen till OS. Hur ser tränings- och tävlingsvåren ut för dig?
– På söndag, den 31 mars, är det tävling här i Finland. Tanken då är att se hur kroppen svarar samtidigt som vi bor kvar på rummen på nätterna. Sen är det Swim Open från 5 april. Jag är OS-kvalad på 400, 800 och 1500 meter frisim sedan VM i Doha. Plus att jag fortfarande hoppas på att kunna tävla i öppet vatten. Och det blir mer höghöjdsisolering innan OS, så klart!

Är du inlåst av din tränare lite på grund av hur ofta du har skadat dig inför stora tävlingar tidigare? 
– Lite så är det nog. Niko, min tränare, hade nog virat in mig i bubbelplast om jag inte hängt här.  

Daniel Wiffen går från klarhet till klarhet inom dina grenar. Hur ska du slå honom? Och vad är hans hemlighet? 
– Han har varit med länge, men har nått en ny nivå. Efter OS i Tokyo satt vi och snackade en stund och då var han inte nöjd med sin simning. Sen snackade inte vi på länge och från 2021 har han levererat på en helt ny nivå. Han har grävt ner sig, använt tidigare erfarenheter, byggt vidare. Det är inte mycket som skiljer i träningsmängd på den här nivån, men det mentala skiljer sig. 400-, 800- och 1500-meterskapaciteten tar tid att bygga. Det har Wiffen gjort grundligt och det handlar om vilja och ren ilska. Wiffen är på toppen nu, men det skapar även press inför OS. Samtidigt har han ett stort självförtroende på grund av den träning han har gjort, men mitt svar är att jag kommer göra det jag gör så jäkla bra jag bara kan.  

Slutligen, Victor, glad påsk!
– Glad påsk från tio syrefattiga kvadratmeter!

Och du, missa inte Victors playlist! Om du vill landträna som en långdistansare:

Foto: Maxim Thore, Bildbyrån

Taggar:
Föregående artikel

#34: Allt om OS – med Martina

Nästa artikel

En sann eldsjäl