Kvinna med simglasögon och badmössa under vatten.

Artiklar Motion och hälsa

Bränd av simningen

28 september, 20184 mars, 2021 av Tomas Borgå Inga kommentarer

Du tränar hårt och mycket. Du ger allt du har på tävlingarna och ändå uteblir resultaten. Faktum är att du bara simmar långsammare och långsammare. Är du kanske övertränad? Eller ännu värre – utbränd?

– Skillnaderna mellan överträning och utbrändhet är inte helt klara, åtminstone inte till en början, det är två närliggande problem, säger Göran Kenttä, idrottspsykolog och mental coach för svenska simlandslaget.

Han säger att den största skillnaden är att något som är övertränad märker att resultaten blir sämre och är ständigt är trött, men söker efter en lösning som gör att de kan simma vidare. Någon som är utbränd tappar lusten att fortsätta helt.

– Jag kände mer och mer ångest, vilket ledde till panikattacker under träningarna när jag pressade mig som mest, säger Viktoria Ramkvist, svensk simmare som tidigare satsat på en simningskarriär på college i Virginia i USA.

*Viktoria Ramkvist kände de första symptomen av utbrändhet redan 2017.*

Hennes problem började redan i oktober 2017 när de första symptomen visade sig. Hon tappade aptiten, var konstant trött och mer och mer påverkad av skador. I gymmet blev hon bara svagare och i bassängen orkade hon allt mindre.

– Som idrottare är vi ju vana vid att det gör ont och man är trött, det är så det är bara. Vi tränar 20 timmar i veckan, så det kändes normalt just då, säger hon.

Men något var inte normalt. Just den där tröttheten hon berättar om är typisk för utbrändhet, och då all utbrändhet, inte bara den som drabbar idrottare. Det är en trötthet som inte går att bli av med hur mycket man än sover eller vilar och som är både mental och fysisk.

– Ofta är det svårt att känna skillnad på mental och fysisk trötthet, om tröttheten sitter i hjärnan eller i musklerna, säger Göran Kenttä.

Viktoria håller med:

– Hur mycket jag än sov och hur mycket jag än försökte återhämta mig mellan träningspassen så kom jag aldrig tillbaka. Det gick bara neråt. Var jag inte i skolan eller tränade så sov jag, och trots det var jag ständigt trött. Det var som att vandra i ett mörker, allt var bara grått och jag var väldigt frånvarande.

Personlighet i riskzonen

Men vad är det då som gör att vissa drabbas av idrottsrelaterad utbrändhet? Precis som när det gäller andra typer av utbrändhet finns det personlighetsdrag som gör att man lättare trillar ner i utmattning, till exempel en perfektionistisk personlighet, det finns det forskning på. Att ständigt oroa sig för vad andra ska tycka samtidigt som man har en låg stresströskel och sätter press på sig själv kommer att öka risken för att du ska bli utbränd. Viktoria är inget undantag. Hon har alltid varit hård mot sig själv och när hon dessutom drogs med skador som hon inte fick diagnos på och inte kunde bli av med svämmade det över.

– När jag sedan behövde vila så var det tyvärr många i laget som vände ryggen till för de ansåg att jag försökte fuska mig genom säsongen. Det tog också väldigt hårt på mig när jag redan var så nerkörd som jag faktiskt var, säger hon.

I stort kan man säga att det handlar om den totala stressbelastningen, det är inte bara träningen som är orsaken. Om du tränar hårt och inte återhämtar dig tillräckligt kommer du att befinna dig i riskzonen, men återhämtning handlar om så mycket mer än bara mat och vilodagar.

– Det kan handla om att du har en ständig mental påfrestning, som problem i familjen eller till exempel sömnsvårigheter. Eller om du känner stress för att klara av skolan samtidigt som du har stor press på dig när det gäller din idrott, säger Göran Kenttä.

*Göran Kenttä, mental tränare för svenska simlandslaget.*

Det är framför allt unga som drabbas, helt naturligt eftersom elitidrottare i regel är en ung population, men utbrändheten kan så klart slå till i alla åldrar.

Göran Kenttä säger att det kan finnas en ökad risk bland idrottare inom idrotter som kräver väldigt mycket tid till träningen, som simning, rodd och triathlon, men att det finns inom alla idrotter. Som sagt, det är inte bara träningen det beror på.

Bättre utbildade tränare

Det finns tidiga signaler som varnar om att en person är på väg åt fel håll. Det tydligaste är att titta på resultaten av träningen. Oförklarliga försämringar i resultaten kan vara en varningsflagga att hålla koll på.

– Det behövs bättre utbildning för tränare och coacher så att man kan bromsa utbrändheten så fort den börjar märkas, säger Göran Kenttä.

Viktoria Ramkvist säger att både tränare och idrottare måste bli bättre informerade om hur utbrändhet yttrar sig inom idrott. När man inte vet vad man ska titta efter är det också svårt att göra något åt det snabbt.

– Hälsa går före allt annat, det är viktigt att vara snabb och stark, men utan den mentala biten kommer inte dom pusselbitarna falla på plats heller, säger hon.

Göran Kenttä säger också att det är viktigt att tränare har bra kontakt med sina aktiva idrottare. Det är svårt att se på en person man inte känner väl om den börjar må dåligt, men om du känner personen kommer du att märka skillnad.

– En eller två dåliga dagar kan alla ha, men om någon under en längre period blir deppig, nedstämd och lättirriterad är det något som inte stämmer. Humöret är en jätteviktig signal, säger han.

Viktoria Ramkvist hade en väldigt bra relation med sin tränare vilket gjorde att han såg hur hon förändrades under hösten.

– En dag, efter en panikattack under träningen, så pratade han med mig och berättade om utbrändhet och att jag visade i princip alla symptom som finns. Jag drog mig undan, jag åt i princip ingenting, var lättirriterad, ängslig och väldigt ledsen, berättar hon.

Går att komma tillbaka efter utbrändheten

Ifall signalerna om utbrändhet upptäcks tidigt finns det goda chanser att också kunna stävja problemen snabbt. Någon som lyckas hindra det i ett tidigt skede behöver ibland inte mer än en eller ett par veckors lugn och ro och ett förändrat träningsupplägg för att vara tillbaka på banan igen, men det är förstås individuellt. Däremot säger Göran Kenttä att man har större risk att drabbas igen om man varit utbränd tidigare.

– Varje utbrändhet och överträningsskada är orsakad av fel i träningen. När man är elitidrottare ligger man hela tiden på gränsen och det är lätt att hamna på fel sida, säger han.

Viktoria Ramkvist hade tur och hade en tränare som såg hennes problem, men hon hade ändå svårt att hitta rätt väg tillbaka.

– Min tränare var med mig hela vägen och vi lade upp en plan på hur jag skulle komma tillbaka. Det var i november 2017. Jag tog ett totalt break från simningen och ägnade mig bara åt styrketräning, löpning och cykling. Trots det så fanns en press att jag skulle komma tillbaka i bra form, så det blev aldrig riktigt någon vila. Jag skadade mig mer, och mådde ännu sämre än jag gjort tidigare.

Göran Kenttä fyller i:

– Risken är också att man istället gräver sig djupare och djupare ner i utbrändhetsdiket när man ser att resultaten av träningen uteblir genom att man då börjar träna ännu hårdare, vilket förstås är kontraproduktivt.

Simningen kommer alltid att vara en del av Viktoria Ramkvists liv men hon lade ner collegekarriären i mars i år när hon insåg att det inte fanns nog med tid för henne att komma tillbaka på ett hälsosamt sätt utan att det riskerade både hennes mentala och fysiska hälsa.

– Det var inte förrän jag tog det steget tillbaka som jag kunde fokusera på mig själv och hur jag skulle hantera situationen. Simningen kommer alltid vara en del av mig, det är ju inget man lägger av med hur som helst. Men nu får det vara slut på tävlandet.