
Den tatuerade topptränaren
Hon kom från många år som aktiv i Karlskoga till tränarrollen i Göteborg. I sin älskade sport simhopp, för det var alltid simhopp som gällde. Vi snackar simhoppsbebis, tatueringar och inkludering på riktigt med Kristel ”Kicki” Welam!
– Det var en av de första tränartjänsterna som fanns i Göteborg och det är min drömtjänst!
Orden är Kristel Welams, eller Kicki som hon kallas, som är simhoppstränare inom Göteborg Sim. Kicki har varit tränare i många år, har själv hoppat samt dömer även tävlingar. Hennes hjärtefrågor är breddverksamhet och frågor som rör inkludering. Och inspirationslägret, så klart. Kickis bebis.
– Jag har kvar ett protoll från ett möte år 2011, från när vi satte grunden. Lägret handlar om att lära ut sportmannaskap, om att förmedla kunskap om att träna varje dag, att tävla med mera. Det är för både aktiva och för tränare och vår målbild har alltid varit att leka fram det, säger Kicki, och fortsätter:
– Och att sova borta, åka iväg på tävlingar! Och att oavsett hur långt du kommer i din idrottskarriär så finns det tävlingar för dig. Ursprungligen var det för 9-11 år, D- och C-klass. Sen testade vi även för äldre, men nu har det landat i att vi inriktar oss från åtta år till 13-14, nånting.
Kristel ”Kicki” Welam började med simhopp vid sju års ålder, då i Karlskoga i Värmland. Ulrika Knape var den stora stjärnan från OS och även Kristels tränare. Hon satte grunden och Kristel var fast. I Karlskoga är var det fotboll, hockey och simhopp som gällde och Kristels val var enkelt.
Det var först 2010 hon hittade till Valhallabadet, då på ideell basis. År 2017 gick Kickis dröm i uppfyllelse när hennes tränaruppdrag gick över i en anställning.
– Jag hittas på kansliet en gång i veckan, men övrig tid är jag på bassängkanten, vid hopptornet, i Valhallabadet. Av en heltidstjänst handlar två tredjedelar av tränaruppdrag, säger hon.
Kicki trivs bäst på kanten, nära sina adepter. Men minns hon sin egen första simhoppsträning?
– Nja. Jag har starka minnen av vissa saker, men från aningen senare. Luciadoppet, som var årets stora show, har jag mina starkaste minnena från. Sen minns jag även att Karlskogas tidning dök upp på allt som vi gjorde. Det var stort med simhopp i Karlskoga! Och Ulrika Knape med sina meriter gjorde så klart simhoppet ännu större. Vi var sponsrade, till och med, på den tiden. Det är svårt än idag att lyckas med.

Som tränare inom Göteborg Sim handlar mycket om inkludering för Kicki.
– Jag jobbar för att alla ska kunna vara med. Det kan till exempel vara lätt att tro att simhoppet inte är en del av idrotterna som är tillgängliga för idrottare med funktionshinder. Men det funkar. Och det handlar också om att killar och tjejer tränar ihop. Och sen gillar jag även att hålla i masters. Jag har ett antal grupper som jag driver och absolut älskar. Man ska kunna hålla på med simhopp även som 60-åring, säger Kicki.
En annan grej med inkludering är att Kicki är tatuerad. Väldigt tatuerad – strax över 50 motiv pryder hennes kropp.
– Det var tidigt ett problem inom en bedömningssport som simhopp. Under min egen tävlingstid gömde jag tatueringarna under dräkten, men det var länge sedan.
Och utöver tatueringarna, som förvisso färre höjer på ögonbrynen för idag, har Kicki en ytterligare en sak som sticker ut.
– 2011 blev jag stomiopererad efter en sjukdom. Jag har kämpat mycket med det, och även dolt det i perioder. Nu har jag insett att det kan vara bra för barn att se det, för att bryta tabun och fördomar runt det. För allt går om man både vill och vågar och jag står för det. Simhopp är för alla och det gäller även mig och mitt, så klart.

Kicki på sin favoritplats – vid kanten. Foto: Matilde Quiroga Sebbfalk
Tillbaka till inspirationslägret. Årets läger är en vecka in i augusti och mycket har hänt sedan Kicki födde sin simhoppsbebis.
Hur långt är lägret?
– Olika, faktiskt. Fram till för tre år sedan körde vi i Karlskoga och fem dagar. Numer är det fyra dagar, varav två är halvdagar. Och numer hittas lägret i Katrineholm, berättar Kicki.
Hur många dyker upp?
– Senast var vi 25 stycken, men vi har haft så många som 80 stycken som dykt upp. Jag är den enda som är kvar från att vi grundade lägret. Och jag älskar att hålla i det och faktiskt främst inspirera tränarna.
Men du, Ungdomshoppet firar tio år i höst. Visst är även det ditt evenemang?
– Det kan man säga. I alla fall delvis. Sanna Vallertoft och jag var med och anordnade det redan från början, men senaste nio åren har vi drivit tävlingen själva. Och det är ett jättefint evenemang! Det är både individuella tävlingar och sen Liseberg på helgen. Och en fantastisk stämning! Runt 100 deltagare, vilket faktiskt gör den till den största ungdomstävlingen.

Sanna Vallertoft och Kristel ”Kicki” Welam på det allra första Undomshoppet, år 2015
Omslagsfoto: Matilde Quiroga Sebbfalk