Ett svenskt hopp
Hon är bara 21 år, men nosar redan på den absoluta världstoppen i simhopp. Med några få veckor kvar till OS kollar vi form, nerver, svikt och tävlingsdetaljer med det svenska OS-hoppet Emilia Nilsson Garip.
Emilia Nilsson Garip slog igenom på allvar redan som 14-åring. Under tonåren fyllde hon sedan troféskåpet med medaljer från SM, EM och VM, som junior, och på senare år har hon tagit medaljer på EM och presterat bra på VM i såväl Fukuoka som Doha. Det var efter VM i Doha, i februari 2024, som hon säkrade sin OS-plats.
Det är snart ett år sedan Emilia blev en del av University of Utah. Det var en stor omställning – en flytt, ett nytt boende mitt på campus, ny träningsarena och ny tränare. Sedan några veckor är Emilia hemma i Skåne igen. I samma rum som hon som liten drömde om att delta i olympiska spelen förbereder hon sig nu för just OS. Och från föräldrahemmet, som ligger vid Svågerstorp i Malmö, cyklar hon dagligen till träningen på Simhallsbadet.
Är du igenkänd hemma i Malmö, får skriva autografer och så?
– Inte direkt, faktiskt. Men så håller vi oss också för oss själva i simhoppshallen, säger Emilia.
Vad säger dina föräldrar, din släkt och dina vänner nu när du är uttagen till OS?
– Jag får mest frågor om USA, faktiskt. Om OS får jag nästan inga frågor alls, jag har ju inte hunnit dit än. Men jodå, familj och släkt är väldigt stolta, det märks!
Och trots att det är hennes första OS så tar hon det med ro.
– Det är väldigt kul och spännande, så klart. Men jag tar det dag för dag, vill inte stressa upp mig själv. Jag åker dit med min tränare Pär Berg, men mina föräldrar och min syster kommer också vara på plats. Och faktiskt även några från min grupp här i Malmö, som skaffat biljetter, berättar Emilia. Det är kul!
Ni får inte bo ihop, visst?
– Nej, så är det. Jag bor i OS-byn och alla andra på hotell.
Vad vet du om OS-byn och tävlingsarenan?
– Jag har sett hopphallen på video, men that’s it faktiskt. Jag kommer dock åka dit på läger innan, till Paris alltså, en dryg vecka innan OS, säger Emilia.
Så finslipningarna görs där, på plats?
– Ja. Det är min tränares idé, så jag får känna på det. Sen åker vi hem för ytterligare en veckas träning och därefter tillbaka till Paris och, vänta lite..!
Emilia bläddrar i mobilens kalender i några sekunder innan svaret kommer.
– Den tredje augusti. Då åker vi till OS. Första tävlingsdag för mig är 7 augusti.
Vet du redan nu vilka hopp du kommer göra?
– Jag har en serie jag kommer köra. Det är samma serie som jag körde på VM, när jag tog OS-platsen. Den måste skrivas in några dagar innan tävling och sen får det inte ändras.
På VM kände sig Emilia på topp. Nu, efter att ha varit tävlingsledig ett tag, så slipar hon på tekniken och förbereder sig mentalt för att nå samma form. Hon behöver vara sitt bästa jag på OS, säger hon.
Vad är ditt mål för ditt första OS?
– Jag vill till semifinal, men drömmen är att komma till OS-final. Jag vill dock inte sätta för höga mål, vill inte göra mig själv besviken. Om jag däremot står på svikten och känner mig på topp kommer det ändras snabbt. Då ska jag till final, säger Emilia bestämt.
Det är tremeterssvikten som avses. Enmeterssvikten, som Emilia tävlat från i såväl VM i Fukuoka som Doha, finns inte på OS.
Gillar du ettan eller trean mest?
– Jag gillar trean, för där kan allt hända. Och då snurrar man mer, vilket är roligare!
Och trean blir det för Emilia på OS i Paris. Hennes tävlingsplan är satt och direkt efter OS blir det semester för att vila upp sig, låta alla intryck landa. Sen går flytten över Atlanten igen, tillbaka till Salt Lake City och University of Utah. Terminen börjar i slutet av augusti och Emilia har tre år kvar, minst.
– Skolan känns bra och simhoppet går bra. Jag har varit lite skadad, dock, så det har varit svårt för mig att utvecklas som jag vill. Min plan för hösten är därför att hålla mig frisk och skadefri.
Är hösten planerad tävlingsmässigt?
– Hösten är oplanerad än så länge och det är bra. Nu har jag fullt fokus på OS och semestern därefter, avslutar Emilia Nilsson Garip.
