Hälsan & havet

Att simma för en viktig sak är Karl Palmqvist grej. Eller för två viktiga saker – psykisk ohälsa och Östersjön. Och att simma långt, Gotland runt. Och resan dit har redan börjat. 

När Ross Edgley år 2018 på 157 dagar simmade runt Storbritannien väcktes en idé hos Karl Palmqvist. Karl vill simma runt Gotland, en sträcka på drygt 30 mil. Och han gör det för att uppmärksamma psykisk ohälsa – och Östersjöns mående! 

– Med denna simning vill jag skapa förändring, främst på lokal nivå, men jag hoppas att det också kan inspirera till förändring på nationell nivå. Jag vill uppmana alla simklubbar att ta ställning och börja prioritera den psykiska ohälsan hos sina medlemmar. Det är dags att vi som idrottare, ledare och föreningar tar ansvar. Ändringar måste ske, säger Karl. 

Karl Palmqvist är 22 år gammal och tidigare elitsimmare. Han är uppvuxen i Shanghai, flyttade dit som treåring, och sedan vidare till Hong Kong som elvaåring. Simningen började han med som tioåring. I Hong Kong blev han även en del av ungdomslandslaget i triathlon. 

Karl Palmqvist

– Under mina år som simmare har jag sett hur psykisk ohälsa ofta förbises inom idrottens värld, även inom simklubbar där jag har valt att engagera mig. Jag vill att vi börjar se vår psykiska hälsa som en lika självklar del av idrottsutövandet som fysisk träning. Det handlar om att skapa en trygg miljö där unga vågar prata om sina känslor och får det stöd de behöver, säger Karl och fortsätter:

– Organisationen Aldrig Ensam är ett fantastiskt exempel på hur man kan lyfta dessa frågor och skapa medvetenhet. Deras arbete kan fungera som en modell för idrottsföreningar. Genom att utbilda tränare, ledare och föräldrar i hur man bemöter ungdomar som mår dåligt kan vi bygga en starkare och mer inkluderande idrottskultur. Detta borde vara en självklarhet i varje förening.

Är det för att uppmärksamma psykisk ohälsa som du väljer att simma runt Gotland?
– För mig är det viktigt att denna simning har ett större syfte än bara en fysisk prestation. Jag vill använda simningen som ett verktyg för att skapa medvetenhet kring frågor som verkligen betyder något för mig, säger Karl. 

Det hela började med en operation, eller snarare en total rekonstruktion, av Karls vänstra knä. Då, under sjukskrivningen, fick han tid att reflektera. Extremt mycket tid om du frågar Karl.
– Att träna har alltid varit mitt sätt att hantera stress och utmaningar, men nu, när jag var begränsad fysiskt, tvingades jag tänka djupare på vad som faktiskt är viktigt för mig. De första veckorna var väldigt kämpiga, men denna tid hjälpte mig att inse vikten av att vara autentisk och sann mot mig själv samt att jag vill skapa bättre förutsättningar för ungdomar och framtida generationer. När jag sedan i somras, efter ett års uppehåll från simningen, blev tillfrågad av en kompis pappa om jag ville simma runt Djurgården. Då blev jag påmind om att jag länge drömt om att simma runt Gotland.

Vilken personlig koppling har du till psykisk ohälsa?
– Träning har alltid varit en stor del av mitt liv och det har inneburit att jag fått göra många uppoffringar i tidig ålder. Redan i Hong Kong kände jag ett starkt utanförskap i skolan. Jag kände mig annorlunda, och för att skydda mig själv började jag bygga upp en falsk identitet kopplad till träningen. Det blev något jag kunde kontrollera och gömma mig bakom, men i processen förlorade jag den jag verkligen var, berättar Karl.

Karl Palmqvist kombinerade skola med 20–30 timmars träning i veckan. Det gjorde snart att träning blev allt han kunde, allt han identifierade sig med. 
– Mitt självvärde blev helt beroende av hur jag presterade inom idrotten. När något gick fel, kanske en dålig start eller en missad vändning, ledde det till att jag kände självhat. Jag tog på mig skulden för allt som gick fel, och jag hade ingen att prata med om det, berättar Karl. 

Karl gör sig redo att simma runt Djurgården, Stockholm

Träningen gav struktur och mål, men samtidigt bidrog den falska identitet som Karl byggt upp att han kände sig ännu mer ensam. 

– Idag vet jag att det måste finnas stöd och utrymme för att prata om press och sårbarhet. Jag vill förändra detta och inspirera unga idrottare att våga prata om sina utmaningar. Det är dags att mental hälsa blir lika prioriterat som fysisk träning inom idrotten.

Karl Palmqvist har alltid haft en stark koppling till havet. Det är dock inte bara träningen som har format hans relation till vatten:
– Det är alla somrar jag tillbringat på min mormor och morfars landställe på Ljusterö. Eftersom jag har flyttat runt så mycket i mitt liv har deras landställe varit min enda fasta punkt. Varje sommar spenderade vi två månader där, och det blev min trygga plats, berättar Karl och fortsätter:

– De minnen jag har från Ljusterö är bland de finaste i min barndom. Varje gång jag återvänder dit känner jag hur all oro försvinner. Men Östersjön är ett av världens mest utsatta hav, och varje gång jag ser det känner jag både en sorg och en stark vilja att göra något. Havet lider av övergödning, överfiske, plastföroreningar och minskad biologisk mångfald. Problem som hotar framtida generationers möjlighet att uppleva vad jag har fått uppleva. Gotland, som ligger mitt i detta känsliga hav, är en symbolisk plats för Östersjöns utmaningar.

Hur förbereder du dig fysiskt och mentalt för utmaningen, över 30 mils simning?
– Jag är otroligt tacksam över stödet från min gamla simklubb SK Neptun och min tränare Justin Shields, som hjälper mig att planera träningen. Med Justins hjälp känner jag att jag är på rätt spår. Just nu simmar jag bara 20 kilometer per vecka men från och med januari kommer vi börja öka med 2,5 kilometer varje vecka tills att vi kommer upp i en total volym av 70+kilometer i veckan. Utöver simningen så är styrketräning och rörlighetsträning inkluderat i upplägget för att minimera risken för skador. Framåt våren kommer jag även genomföra distanspass som är över 20 kilometer i öppet vatten för att simulera förhållandena, berättar Karl. 

– Min mentala förberedelse består av att jag mediterar 20–60 minuter varje dag och använder breathwork för att hitta inre lugn. Jag påminner mig själv om hur lyckligt lottad jag är som fått chansen att genomföra detta projekt. Jag går även till en psykoterapeut och har fantastiska vänner som jag kan vända mig till för stöd.

Planen är att simma runt 20 kilometer per dag, vilket innebär att turen runt Gotland kommer ta ungefär 15 dagar. Att planera havsförhållanden är dock svårt.
– Det är mycket planering som krävs för detta projekt, men för att underlätta hoppas jag kunna lösa en större följebåt som jag både kan sova och äta på. Om inte får vi åka in till land varje kväll och tälta, vilket blir kul det med, avslutar Karl.