
Tokyo-OS – när psykisk ohälsa kom upp i ljuset
Olympiska spelen i Tokyo gick till historien som några av de märkligaste. Ingen publik och stränga restriktioner för alla deltagare. Dessutom var det ett OS då det sattes strålkastarljus på psykisk ohälsa.
Den mest omtalade var den amerikanska gymnastikstjärnan Simone Biles som istället för att, som många trodde att hon skulle, sopa banan med resten och komma hem med en handfull guldmedaljer, drog sig ur tävlingarna.
– Vi är inte bara idrottare. Vi är människor och ibland måste man ta ett steg tillbaka, sa hon till BBC efter att ha avbrutit sitt deltagande i lagtävlingen.
Hon var bara en av flera atleter som pratade öppet om sina psykiska problem under Tokyo-OS, bland andra tennisstjärnan Naomi Osaka och japanska gymnasten Mai Murakami. Också svenska mountainbikecyklisten Jenny Rissveds har talat om mentala problem i samband med OS.

Men varför just nu? Press utifrån och högt ställda krav på sig själv har alltid funnits inom idrotten, så vad är det som gör att idrottare just nu öppnar upp om psykiska problem? Vi frågade idrottspsykologen Göran Kenttä.
– Jag tror att tidsandan har gjort det möjligt. Det diskuteras alltmer i samhället och inom elitidrotten är det allt fler elitidrottare som vågat börja prata om detta. Till en början har det främst varit elitidrottare som avslutat sin karriär, men nu även idrottare som fortfarande är mitt uppe i sin karriär som valt att berätta öppet i media, säger han.

De flesta öppnar upp sig i samband med en misslyckad insats eller någon form av timeout, som brittiske simmaren Adam Peaty gjorde efter OS i Tokyo. Han bestämde sig för att ta en månad ledigt för att kunna fokusera på sin mentala hälsa.
– Det är inte ett normalt jobb. Det är enormt mycket press, sa han om sitt beslut till BBC.

Göran Kenttä hoppas att den nya öppenheten kommer att göra att det blir mer uppmärksamhet på idrottarnas mentala hälsa i framtiden.
– Det är stor skillnad i hur vi uppmärksammar, tar hand om och avsätter resurser till elitidrottares fysiska och medicinska hälsa. Att stora förebilder vågar vara öppna kan också minska stigmat och normalisera bilden av psykisk ohälsa, säger Göran Kenttä och tillägger att det förhoppningsvis också kan sänka tröskeln för hjälpsökande.
Förhoppningsvis kommer unga idrottare inte att drabbas av psykisk ohälsa i samma utsträckning framöver. Göran Kenttä tror att en del av lösningen kan vara att anpassa idrotten till barns fysiska, psykiska och sociala mognad.
– Elitidrotten är utformad för vuxna människor och ställer höga krav på många sätt. Vi vet också att många unga idrottare satsar hårt på din idrott i gränslandet mellan ung och vuxen. Här behöver vi sannolikt vara bättre på att identifiera de unga som upplever en alltför stor press och ge dessa ett anpassat stöd.
Foto: Bildbyrån