10 bekännelser från en distanssimmare
Det är många som har tittat ner i bassängen när distanssimmarna tränar och funderat på hur de är funtade för att orka alla de där längderna. De verkar ha ett utomjordiskt pannben.
Den före detta distanssimmaren Chandler Brandes erkänner att det inte var en fest varje dag och att distanssimning inte är något du väljer – den väljer dig. Hon avslöjar också några av distanssimmarens bekännelser – med en glimt i ögat, förstås.
1. Du önskar att du var en sprinter. Varje dag.
2. Du kan uppskatta tiden på dina splittar, ner till rätt tiondel. Det har ju blivit ett par stycken sedan du började simma…
3. Du vet ärligt talat inte vilket simsätt du ska ta till när det står ”Inget frisim” på ett set.
4. Du funderar minst en gång under varje pass, på hur det skulle vara att vara Katie Ledecky.
5. Tanken på all mat du ska få äta efter träningen är ibland det enda som får du att komma ur sängen på morgonen.
6. I din idealplan för träningspasset är de första 600 meterna uppvärmning.
7. Det betyder massor när dina lagkompisar hejar på dig under HELA loppet…
8. …förutom under de första femtio meterna. För INGEN kan vara så entusiastisk under de resterade 64.
9. Du är tacksam över att din start har noll och intet med ditt resultat att göra.
10. Du överväger på allvar att skicka in klagobrev till alla tv-kanaler som lägger in reklampauser under distansloppen.
Foto: Bildbyrån