Det bästa av två simvärldar

Hon bor i Norge och simmar för Sverige. Hanna Rosvall tar del av elitsimning över landsgränser, det bästa av två simvärldar. 
– Jag har ansvar för min träning och min tävling och får det bästa från tränarna på respektive ställe, säger Hanna.


Det börjar bli höst utanför lägenhetsfönstret i norska Bergen. Hanna Rosvall har varit uppe sedan 06:30 och sen hoppat i vattnet klockan 08:00 för två timmar morgonpass med norska Elitcentret. 
– Sen har Norges Svömmeförbund fixat så vi får gratis hotellfrukost varje morgon, men den slutar klockan 10, så det är vanligtvis lite tight. Om vi faktiskt hinner äta beror på när morgonträningen slutar, säger Hanna. 

Bergen, Norges näst största stad, är home sweet home för Hanna sedan några år. Här bor hon, fem minuter från simhallen, tillsammans med norska simmaren Markus Lie. Det var hit hon återvände efter OS i Paris. 
– Jag åkte direkt. Jag var borta från Bergen i flera månader innan OS. Simmade på NEC på Eriksdalsbadet, var på träningsläger i Eskilstuna med mera. Jag ville hem. 

Vägen till simhallen i Bergen. Foto: Hanna Rosvall

Hanna Rosvall smälter fortfarande alla intryck från OS. 
– Det var stort, superstort, mycket större än jag kunnat föreställa mig. Jag försökte tona ner att det faktiskt var ett olympiskt spel innan jag kom dit, som ett sätt att maximera upplevelsen. Det var ditt första OS. Var det nervöst? 
– Väldigt nervöst. Jag simmade inte förrän dag sju och hade varit där i fyra dagar innan allt började. Så jag hann bygga upp min nervositet under elva dagar totalt. Under den tiden hann många bli klara med sina lopp och jag hunnit ta del av information om att bassängen var trög och långsam, med mera. Men jag var inställd på att bara hoppa i och göra all tid och träning jag hade lagt ner rättvisa, berättar Hanna. 

Och så blev det, eller hur? 
– Mitt första lopp var i mixmedley. Jag hoppade i, körde och såg sedan på resultattavlan att det gått bra. Sen var jag inte nervös längre. 

Hanna slog personliga rekord i försöken både på 4×100 medley mixed och 4×100 medley damer. 
– Allt stämde. Träningen under året, att jag har tävlat mycket, varit på höghöjdsläger. Jag kom till OS med en stor trygghet och nervositet är inget som hindrar mig. Jag var i form och då funkar allt även mentalt. Och adrenalinet inför en storpublik som i OS landade i ren energi i min kropp! 

Foto: Petter Arvidsson, Bildbyrån

Hur bodde ni i OS-byn? 
– Vi sju simtjejer som var där delade lägenhet. Vi sover två och två plus att vi hade ett litet vardagsrum. 

Är det extra nervöst att se när andra i den svenska truppen simmar bra och du inte ens fått känna på vattnet än?  
– Inte alls, faktiskt. Det är bara ren glädje att se andra lyckas på vägen. Sarahs medaljer, till exempel, var fantastiska för oss alla. Det fanns mycket att glädjas åt redan innan jag själv kommit in i tävlingen!

Hann du se Paris nånting? 
– Nej, ingenting. Bara OS-byn. Eftersom jag hade mina lopp framför mig hela tiden så kunde jag inte ge mig ut och turista. Men jag fick massor av nya vänner i OS-byn som jag delar något väldigt speciellt med. Det var fantastiskt. 

Hur var det att komma hem igen? 
– Att komma hem var en speciell känsla. Jag har jobbat hela livet för att komma till OS och sen är det över på, som det känns, några sekunder. Det är en enorm urladdning. Och plötsligt är allt över, borta, bara ett minne. Jag simmade på söndagkvällen framför världens alla kameror och satt ett dygn senare i min säng hemma. Det är stora kontraster. 

Hanna tog några veckor ledigt efter OS. Under den tiden hjälpte hennes föräldrar till med att ordna en fest med specialtema: en fest för alla fester som Hanna missat under sin väg mot OS. Och det blev precis så bra som hon tänkt. 
– Den hölls i mina föräldrars hus i Ängelholm. Och huset står kvar, även om det är knappt, säger Hanna med ett skratt. 

Nu är vi tillbaka i vardagen i Bergen. Morgonträning, hotellfrukost. Sen är det lite vila innan gymmet i simhallen – eller jobb – för Hanna. 
– Jag jobbar ju som PT i simhallen. Och några dagar i veckan blir det kvällsjobb, exempelvis en crawlkurs som jag håller i. Nästan varje dag är heldagar i simhallen.

Simhallen i Bergen. Foto: Hanna Rosvall

Du tränar på både norska Elitcentrum och ibland, som inför OS, på NEC, Sveriges nationella elitcentra. Hur funkar det rent praktiskt? 
– Det är ett samspel mellan svenska landslagets ledare och coacher, Helsingborgs Simsällskap och elitcentret i Bergen. Och samtidigt är det jag som kör bilen medan mina tränare sitter som passagerare. Så säger min norska tränare Kaj och det funkar fint för mig. Jag har ansvar för min träning och min tävling och får det bästa från tränarna på respektive ställe, helt enkelt.

Vad händer närmast för Hanna Rosvall?
 – Jag är i uppstartsfasen mot superformen just nu. VM i Budapest i december ligger först, sedan VM i Singapore i sommar. Samtidigt jobbar jag på att hitta balans mellan livet i stort och hård träning.  Nästa OS är i Los Angeles år 2028 och jag ska dit.

Omslagsbild: Hanna under finalen på 4×100 medley i OS i Paris
Fotograf: Joel Marklund, Bildbyrån

Taggar:
Föregående artikel

Din landträningsvän landmine

Nästa artikel

Spring smartare intervaller